Varje dag vaknar man upp och vet att det är såå många som mår dåligt! Det värsta är att det är så svårt att få hjälp! Jag vet själv hur det är. När jag var som sämst tog mamma med mig till sjukhuset där de skulle vara inricktade på ätstörningar. Vet ni vad de sa? Jo de sa: Hade du vägt 1 kg mindre, då hade vi prioriterat dig, men kom åter om du blir sämre" Tro fan att jag inte gjorde det! Detta är skam tycker jag! Ska man inte kunna få hjälp innan det redan gott för långt! Ska hjälpen finnas först när det kanske är försent?

Som tur var klarade jag mig på egen hand. Men med vetskapen om hur många det är som inte klarar det och som skulle behöva ha den hjälp som nu inte går att få, så vet man inte vart man ska börja föra diskutionen. Men någonstans är det fel! - Och någonting måste göras! Vart ska man börja, hur mycket krävs? långt ska det behöva gå, innan de ansvariga förstår allvaret av begov att få mer hjälp!!? Men det behövs två stycker för att man ska kunna mötas. Det går inte att tvinga på någon hjälp men samtidigt är det sällan en sjuk person söker hjälpen själv.

Här är en video som verkligen berör! Jag mår lika dåligt varje gång jag ser den.

Ni som läste min gamla blogg har nog redan sätt denna video, men den är ju så hemsk!

Jag var inne på  http://raspberrysmile.blogg.se och jag fick mig en riktig tankeställare. Jag kollade igenom hennes blogg, och jag blev upprörd! Det faktum att så många lever med ångesten kring mat gör mig ledsen. Jag vet själv att man kan känna sig bra och frisk trots att kroppen signalerar  något helt annat. Man blir blind och dempar kroppens varningssignaler, istället uppfylls man av "framstegen" av viktnedgång och ben som sticker ut. Jag menar verkligen inte att klanka ner på dig som mår dåligt - för det värsta är som jag sa: Att du nog inte mår dåligt..

Något annat som gör mig upprörd det är folk som till en "sjuk" person säjere saker som: Är du dum i huvudet, du ser ju bara sjuk ut, du får skyllda dig själv som inte lyssnar på andra, det är bara att stoppa i dig mat och vara nöjd!
Nej.. så enkelt är det Inte! Lägg av med alla sådana komentarer - tror du själv att det du säjer hjälper något!? Tror du själv att det i grund och botten bara handlar om att äta eller inte äta? Ofta är problemet mycket djupare än bara så!

Ikväll går min tanke till alla er som av någon grad lider av ätstörningar..

När jag fyllde 10 år så fick jag en blå ram med en dikt i av mamma, den har sedan dess varit placerad vid min säng. Varje kväll läser jag dikten, vissa kvällar tänkter jag på innebörden andra kvällar är det bara en massa ord. Men tänk efter och läs den långsamt.

"Tro på dig själv och på framtiden,
samt allt det underbara livet har att ge.

Var rädd om din dröm,
för den ger dig kraft att gå din egna väg,
och hitta ditt egna mål.

Låt din dröm bära dig framåt,
så blir den verklighet en dag!"