Det gör verkligen ont! Ända sedan imorse har jag haft en obehalig känsla i magen. Någonting är inte rätt. Jag visste inte var obehaget kom ifrån, men nu vet jag.

Jag var precis inne och läste på Vimmelmammans blogg. Innan jag ens visste ordet av det, så såg jag en tår trilla ner på tangentbordet. Med en hand kände jag på min kind, och det var blött och fullt av tårar. Jag förstod nu varför jag känt som jag gjort idag. Tanken på Sabinas död har inte släppt ännu. Vimmelmamman har som ni flesta vet också canser, och när jag läste hennes inlägg om Sabina då brast det totalt för mig.

Jag kan förstår inte hur hon kan vara så stark, jag blir utmattad och svag bara genom att kolla på hennes bilder, och läsa hennes historia. Det är nog en överlevnadsinstinkt. För att inte komma i insikt om hur dåligt man mår så visar man sin starka sida och gömmer den svaga. Men den är bara gömd, den försvinner inte - någonstans ligger den och trycker. Det är som en tung ryggsäck, den följer med dig vart du en går, men när den blivit förtung då måste man ta av sig den.