Jag är kär. Jag har en underbar pojkvän, han får mig att må bra. Jag behöver inte vara i samma rum som honom för att känna pirret som går igenom hela kroppen. Överallt finns han med mig. I tankar och minnen. När man har levt ihop så nära och under en så lång tid som vi har gjort , då är det inte längre bara en pojkvän, det är så mycket mer - det är en stor kännsla som inte går att beskriva! Det finn olika definationer på vad kärlek är, så hur vet man om man är kär? Jag tänker inte på det. Så länge jag har pirret i magen, skrattet i halsgropen, känslan av värme och trygghet samt tron på att det är han och jag, då bryr jag mig inte om vad det kallas. Kärlek enligt mig handlar inte om att vara kär, det bygger på kännslor av kärlek.